I mitt arbete med Anticimex var ett av mina mål att synliggöra det visuella i vår omgivning. Jag strävade efter att få människor att medvetet anta ”turistens ögon” för en stund och bli nyfikna på den offentliga miljö de dagligen passerar. Vanligtvis stänger vi av, både medvetet och omedvetet, vår omgivning på platser där vi rör oss regelbundet och tänker inte på den förrän något förändras.
Detta fenomen, känt som ”everyday blindness,” ”sensory filtering,” eller ”sensory gating,” är ett sätt för vår hjärna att undvika att lägga energi på intryck som inte är direkt relevanta för vårt nuvarande fokus. Longhurst (2007) förklarar att individen aktivt väljer eller prioriterar bort vissa intryck för att undvika sensorisk överbelastning. Andersson (2006) diskuterar också detta och påpekar att det finns en mängd visuella intryck som tävlar om vår uppmärksamhet. Eftersom detta kan bli utmattande är det därför många människor som stänger av intrycken för att kunna ta sig från punkt A till punkt B.
Det jag strävar efter är att skapa ett medvetet skifte i människors fokus för att återigen låta dem uppleva och utforska det visuella landskapet på offentliga platser.
Longhurst (2007) definierar den offentliga platsen som platser i staden som är tillgängliga för människor både fysiskt och ekonomiskt. Andersson (2006) kopplar dessa platser till demokrati och yttrandefrihet samt påpekar att de innehåller kamper och konflikter om hur de ska användas och utformas, kopplat till planering, arkitektur och konst.
I Rörsjöparken har jag under mina år som Malmöbo observerat en mångfald av människor med olika åldrar, kön, etniciteter, ekonomiska och socioekonomiska bakgrunder. Trots detta kan man tydligt se vilka delar av parken som normen dikterar för olika grupper, var det är ok att de rör sig utan att störa övriga besökare.
Min egna upplevelse av parken, under denna uppgift, först som observatör och sedan som utövare av gerillamarknadsföring, kändes väldigt olika. Trots att jag inte mötte yttre påverkan från omgivningen kände jag mig obekväm med tanken på att placera ut min marknadsföring. Berg (2020) diskuterar utmaningen och obehaget som kan uppstå när man gör sig själv synlig. Dels genom att placera ut något därmed lämna ifrån sig kontrollen av det. Dels att själva akten i att befinna sig i en offentlig miljö, och specifikt om man utför någon form av aktivism kan det vara skrämmande. Både att ta plats som inte är tilldelad dig och att utföra något som kan vara olagligt eller föraktat. Detta kan sättas i kontrast till vad Andersson (2006) kallar narcissistisk njutning. Känslan en del av de som utför gatukonst/aktivism kan få då de syns med sina verk och då de får respons på vad de gjort av vänskapsgruppen eller av de utomstående som kommer i kontakt med verken.
Berg (2020) talar om hur vi konstruerar vårt jag och vår identitet och att den inte är statisk. Hon liknar det med att vi använder olika masker i olika situationer och hon kopplar klivet ifrån det privata till det offentliga rummet med att kliva upp på en scen. Jag kan känna igen mig i denna beskrivning och även om liknelsen främst är menat att ske omedvetet blev det för mig ett medvetet val. För att kunna gå ut och utföra min aktivism var jag tvungen att ikläda mig rollen som en person som inte hade problem med att göra det. I mitt fall föreställde jag mig själv som en av mina klasskompisar vilken jag vet har tidigare erfarenhet av liknande handlingar till dess att oron och obehaget hade lagt sig något.
Just konflikten i att synas och inte synas har varit genomgående i arbetet.
- Jag har velat efterlikna Anticimex så mycket som möjligt (ett etablerat företag med ett patos jag vill kopplas till men ändå särskiljas ifrån.
- Jag ville att Anticimex skyltar skulle kännas naturliga och passande i sin omgivning men samtidigt uppmärksammas.
- Och jag ville personligen få beröm och uppmärksamhet men ändå inte kopplas samman med projektet.
Parallellt har vi ett företag som bekämpar skadedjur som kopplas till möss, råttor och kackerlackor, samt fulkutlur för att uppmärksamma finkultur. Kampen och konflikten som uppstår i motstridigheterna både belyser och befäster sociala normer och ramar. Men jag hoppas även att de kan bidra något till att samtidigt förändra eller förskjuta betydelsen av den plats sociala kontext som aktivismen utförs inom (Longhurst (2007).
”Att skilja gatukonst från den övriga visuella röran i stadsmiljön kräver ett tränat eller medvetet sökande öga” (Andersson, 2006, s.100).
För att kunna nå mitt mål: att skapa något som fångar uppmärksamhet i en myllrande omgivning och där igenom bidra till ett synliggörande och reflekterande kring vår visuella offentliga miljö, har jag i denna uppgift tvingats till att reflektera kring och själv utveckla ett tränat och medvetet sökande öga. Något som jag kommer att fortsätta bära med mig även efter att jag är klar med denna utbildning.
En svart bläckpenna 
